"My friends and readers: doctors, therapists, neighbors, grandparents, please release these parents from their sense of failure, complement them on their good job raising a child who is growing well, and let their children get on with the real tasks of childhood: having fun, learning new things, making friends and finding themselves in the world." Dr. Julie O'Toole - Kartini Clinic. Läs mer här

Eftersom okunskapen kring SÄ är stor, så möts man ofta som förälder av skepsis, misstro och en stor skopa skuld. Det är svårt att ens veta var man kan vända sig för att få hjälp och stöd. Ofta bollas man runt mellan BVC, BUP och sjukvården och ingen vill riktigt kännas vid problematiken. Trots att SÄ (ARFID) nu är en erkänd diagnos med tydligt definierade diagnoskriterier så har de flesta man möter inom hälso/sjukvård aldrig hört talas störningen. "Vi har inte börjat tillämpa DSM-V i Sverige ännu" sägs det och råden man får går ofta ut på att svälta barnet tills det ger vika och äter det som serveras.

Som förälder till ett barn med SÄ så får man höra att ens barn är kräset och/eller manipulativt och att barnet kommer att börja äta ordentligt om man bara ställer lite krav och slutar servera sådant som barnet tycker om. Så är det naturligtvis inte. Ett barn med SÄ svälter hellre än äter sådant som inte känns ok.

Frågar man istället specilatister på SÄ (de finns om man letar bortom Sveriges gränser!), så blir rådet det diametralt motsatta. Pressa Inte Ditt Barn. Press, stress, krav och maktkamp kommer inte att hjälpa situationen ett dugg - däremot riskerar man att förvärra problemet.

“A selective eater will NOT “eat when they get hungry.” If you implement a technique designed to “wait them out” or “exert your parental control,” if you alter one of their 10-20 foods, you risk having that food drop out of their food list forever. That. Can’t. Happen. Because that would mean lower intake which then would translate into weight loss, nutritional concerns etc..and MORE stress for the child and family.” Jennifer Hatfield - Therapy and Learning Services. 

Vad man måste förstå är att en person med SÄ är fobiskt rädd för att smaka nya saker. Övertalning, mutor, bestraffning eller "guldstjärnor" fungerar inte.

 Vad varje förälder till barn med SÄ bör veta:

  • Det är inte ditt fel att ditt barn har en selektiv ätstörning. Det är svårt att hitta någon psykolog/läkare/barnsjuksköterska som känner till SÄ och du kommer att mötas av en hel del "tips och råd" som mellan raderna säger att det är du som förälder som har misslyckats.

  • Sluta pressa ditt barn att äta. Ett barn med SÄ smakar ALDRIG något som för dem känns oätligt (d.v.s. det mesta!). De har en fobisk/känslomässig respons på ny/okänd mat och intellektuell övertalning är verkningslös. Att säga åt någon med SÄ att sluta vara kinkig/petig/kräsen är som att säga åt någon med Parkison's att sluta skaka.
  • Om ditt barn har en normal viktkurva, försök att sluta oroa dig. Se till att barnet får i sig så mycket som möjligt av det som barnet klarar av att äta - även om det är en extremt begränsad lista av maträtter där hälften är rent skräp. Om barnet växer och utvecklas så släpp alla krav och försök att låta matsituationen vara avspänd och trevlig UTAN krav. Strunta i att folk runt omkring tycker att du gör fel som lagar särskild mat åt din selektiva ätare. De tror antagligen att ditt barn är kräset och bortskämt, men DU vet hur det ligger till. Om ditt barn växer, utvecklas och förefaller lycklig så gör du ett bra jobb. Punkt.

  • Utbilda folk i din närhet, såväl familj/vänner som vård/skolpersonal. Tala om för förskolelärare/lärare hur de ska bemöta ditt barn. Förklara vad SÄ är och säg att det är strängt förbjudet att tjata på barnet att det ska äta. Sätt SÄ i dess rätta kontext och förklara att det är som en fobi. De flesta förstår att en person med extrem spindelfobi inte vill gosa med spindlar tre gånger om dagen, oavsett hur mycket "uppuntran" som erbjuds. Tjat, press och s.k. uppmuntran gör mer skada än nytta. Servera maten och prata om något annat. Om barnet äter, bra. Om inte, synd.

  • Respektera ditt barns svårigheter. Lägg inte mat på tallriken som inte känns bra för barnet. Han/hon har inte valt att ha en selektiv ätstörning. Se till att det alltid finns något på bordet som barnet klarar av att äta. En förlamad person kommer inte att börja gå bara för att du plockar bort rullstolsrampen.

 


 

Läs också: 12 Things Selective Eaters Want You To Know

  ***