Orsak och bakgrund

Man vet inte säkert varför vissa utvecklar en selektiv ätstörning. Forskare vid Dukes University menar att det troligtvis rör sig om både biologiska och psykologiska komponenter. Ungefär 50% av alla med SÄ tros vara s.k. "supertasters", vilket betyder att man har ett extra känsligt smak- och luktsinne. En "supertaster" har fler smaklökar än andra och upplever därför smaker på ett annorlunda sätt. Bittra smaker som finns hos många gröna grönsaker som broccoli, brysselkol, grön paprika (t.o.m. skalet på en gurka!) kan upplevas som väldigt starka och i vissa fall motbjudande för en supertaster.

Gemensamt för i stort sett alla med SÄ är att man har en väldigt känslig kväljreflex. En selektiv ätare får ofta kväljningar när han/hon försöker äta något nytt/okänt och värjer sig därför instinktivt mot att utvidga sin korta meny av "trygg" mat. SÄ må räknas som en psykologisk problematik i grund, men den fysiska responsen på ny mat går inte att förneka och det är lätt att se att det finns fysiologiska komponenter som samverkar med de rent psykologiska.

Forskarna tror att det ofta är något matrelaterat trauma som utlöser SÄ hos en person där de fysiska/sensoriska förutsättningarna redan finns. Många vuxna med SÄ kan inte peka på något enskilt trauma, men samtliga kan berätta om matsituationer som upplevts som oerhört psykologiskt påfrestande.

Andra vuxna med SÄ kan direkt identifiera en eller ett par episoder som kan ha utlöst ätstörningen. Det kan röra sig om att man har satt mat i halsen som barn eller att man haft återkommande problem med kväljningar och kräkningar i samband med matintag. Många minns tillfällen då de blivit mer eller mindre tvingade att äta något som direkt utlöst kväljningar/kräkningar. Resultatet av ett sådant "tvång" blir otvetydligt att den matfobi som redan finns får ytterligare grogrund.

En viss överrepresentation av tvångsyndrom har man sett hos personer med selektivt ätande (c:a 25%). Ibland finns fler personer med olika grader av SÄ inom en och samma familj men det finns idag inga vetenskapliga belägg för att störningen i sig är ärftlig.

Ungefär 50% av personer inom Autism-spektrumet är selektiva ätare till följd av den sensoriska överkänslighet som ofta återfinns hos personer med autismspektrumstörning. Då räknas det selektiva ätandet som ett symptom av den övergripande problematiken och det kallas inte för selektiv ätstörning. Det är lätt att förväxla SÄ med Sensory Processing Disorder (SPD), speciellt som orsakerna till SÄ inte är helt kartlagda. Eftersom ätande inbegriper flera sinnen - lukt, smak, känsel, syn - är det inte långsökt att anta att SÄ och SPD ibland samspelar och överlappar. Många med diagnostiserad SÄ beskriver sin aversion mot mat som till stor del grundad i problem att hantera vissa lukter eller konsistenser.

Både biologiska och psykologiska faktorer tycks ligga till grund för SÄ och därtill finns en naturlig variation hos människors benägenhet att vara "kräsna" vs. matglada. Naturligt "kräsna" personer är förmodligen biologiskt predisponerade att vara just kräsna, även om det kan tyckas onödigt att patologisera orsakerna till "normal kräsenhet".

Den främsta forskningen kring Selektiv Ätstörning står Duke Univeristy för. När de 2010 publicerade en online-enkät för vuxna selektiva ätare blev responsen enorm - över 30 000 personer kvalificerade sig till att ingå i studien som pågår fortfarande (Adult Picky Eating Study).

Förhoppningsvis har vi snart en klarare bild av vad som orsakar SÄ och vilka möjligheter det finns till stöd och behandling. 

 ***